Jag försöker att inte ta åt mej, försöker att inte bry mej.
Men jag orkar inte.
Vet inte hur jag kunde bli såhär?
Jag har aldrig varit såhär förut, typ deppig.
Att ni inte förstår?
Att ni kan vara så blinda?
Ingen vet hur ensam och bortglömd jag känner mej.
Det enda jag vill är att komma så långt bort från denhär staden som möjligt.
Men vart man än är så kommer man alltid bära med detta.
Sitter ensam vid min data och känner mej hur patetisk som helst.
/m'
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar